"This world is not a permanent place, it is a passage, a road on which you are passing./ Imam Ali

Varje dag chockeras jag av olika människor och deras sätt att bete sig. De som mest gör mig ledsen är att de säger sig vara underkastare av religionen och säger sig vara troende muslimer. Hur kan man som muslim förmå sig att behandla människor med respektlöshet och högfärdighet. Hur kan man som muslim yttra sig på de vidrigaste sätten och förolämpa en person. Hela islams moral och etik handlar om fred och respekt mot andra. Det är en plikt för varje muslim att representera islam på ett trovärdigt och respektfullt sätt.

varför skriver jag detta inlägg, jo för jag var med om en händelse idag som fick mig att mista all respekt för en person. Sättet tjejen uttryckte sig på var extremt förnedrande och saknade den muslimska moralen. Jag förstod ej hur man som en person kan nå den nivån av att klanka ner på andra för att känna sig bättre?

Jag är den typ av person som glömmer lätt det folk gör mot mig. Jag förlåter direkt och blir som om det aldrig hänt ngt. Men idag som känns det inte samma sak, speciellt då man märker hur en människa kan sjunka till en nivå som saknar en skala. Jag försökte med alla medel glömma och tänka struntsamma det är inte min stil..jag är ahlu al bayts efter följare, måste föregå med ett gott exempel. Men trots det så har mitt hjärta tagit åt sig och jag börjat ogilla personen till en viss grad.

Tjejen har försökt ringa för att be om ursäkt men jag kännde att det tar tid att smälta detta. Därför man ska tänka innan man agerar för att inte säga ngt man ångrar. Jag har smsat och sagt vad jag tyckte och insallah kommer jag ta ett riktigt snack med henne imorgon för att vissa henne var gränsen ligger.

iaf, hoppas man på ngt sätt lär sig av andras misstag och sina egna.

peace

salam wa alaikum!

Känns som om tiden flyger förbi utan att man hinner med, synderna blir fler och tiden knapp. Men allah är verkligen rahim som ger oss chans efter chans, dag efter dag och år efter år för att förbättras som människor.Jag har under de senaste dagarna haft tid att tänka mkt, tänkt så himla mkt på vad som kommer hända efter döden. Hur vi kommer ställas inför alla handlingar och om vi är redo för det? Har man verkligen gjort sitt yttersta för att göra Allah nöjd? Kan man stå med huvudet buret och inte skämmas den dagen? eller kommer skammen över livet på jorden kännas som en börda..ilahi må du vara nöjd över mig innan jag återvänder till dig. Må jag den dagen få boken i högra handen med de trogna ya Allah!

Jag känner att det är sorgligt till en viss del hur världen har tagit en form, hur fel man prioterar saker i livet..allt kommer först utan Allah? Är man inte rädd för att dö, är man inte rädd för hellvetet..elr är man kanske odödlig?

människor runt en blundar för sanningen..blundar för verkligheten och lever efter begären. Begär som drar en längre bort från den allmäktige!

Ty hur ond är man mot sin stackars själ, vem är vi? varför den högfärdighet för att buga och tacka allah för det man fått, vi är ingenting utan vår Gud. Allah har gett varje av oss ett sådant värde och vi tar det för givet. Hur många har inte före oss levt efter begären och sedan lämnat denna värld med bördan tung över axlarna.

Jag ber allah att påskynda hans ankomst och låta mig vara en av hans trogna! Ya allah!

“When you stand up to pray, pray as if it is your last prayer.”

 ”Min Herre, jag dyrkar inte Dig i rädslan för Ditt helvete, inte heller för att jag vill ha Ditt paradis. Jag dyrkar Dig eftersom jag har funnit Dig värdig tillbedjan"

 / Imam Ali (swt)

Poem Of The End

It was early in the morning at four,
When death knocked upon a bedroom door,

Who is there? the sleeping one cried.
I'm Azrael, let me inside.

At once, the man began to shiver,
As one sweating in deadly fever,

He shouted to his sleeping wife,
Don't let him take away my life.

Please go away, O Angel of Death!
Leave me alone, I'm not ready yet.

My family on me depends,
Give me a chance, O please prepense!

The angel knocked again and again,
Friend! I'll take your life without a pain,

Tis your soul Allah requires,
I come not with my own desire.

Bewildered, the man began to cry,
O Angel I'm so afraid to die,

I'll give you gold and be your slave,
Don't send me to the unlit grave.

Let me in, O Friend! The Angel said,
Open the door, get up from your bed,

If you do not allow me in,
I will walk through it, like a jinn.

The man held a gun in his right hand,
Ready to defy the Angel's stand.

I'll point my gun, towards your head,
You dare come in, I'll shoot you dead.

By now the Angel was in the room,
Saying, O Friend! prepare for you doom.

Foolish man, Angels never die,
Put down your gun and do not sigh.

Why are you afraid! Tell me O man,
To die according to Allah's plan?

Come smile at me, do not be grim,
Be Happy to return to Him.

O Angel! I bow my head in shame,
I had no time to take Allah's Name.

From morning till dusk,I made my wealth,
Not even caring for my health.

Allah's command I never obeyed,
Nor five times a day I ever prayed.

A Ramadan came and a Ramadan went,
But no time had I to repent.

The Hajj was already FARD on me,
But I would not part with my money.

All charities I did ignore,
Taking usury more and more.

Sometimes I sipped my favourite wine,
With flirting women I sat to dine.

O Angel! I appeal to you,
Spare my life for a year or two.

The Laws of Quran I will obey,
I'll begin SALAT this very day.

My Fast and Hajj, I will complete,
And keep away from self conceit.

I will refrain from usury,
And give all my wealth to charity,

Wine and wenches I will detest,
Allah's oneness I will attest.

We Angels do what Allah demands,
We cannot go against His commands.

Death is ordained for everyone,
Father, mother, daughter or son.

I'm afraid this moment is your last,
Now be reminded, of your past,

I do understand your fears,
But it is now too late for tears.

You lived in this world, two score and more,
Never did you, your people adore.

Your parents, you did not obey,
Hungry beggars, you turned away.

Your two ill-gotten, female offspring,
In night-clubs, for livelihood they sing.

Instead of making more Muslims,
You made your children non-Muslims.

You ignored the Mua'dhin Adhaan,
Nor did you read the Holy Quran.

Breaking promises all your life,
Backbiting friends, and causing strife.

From hoarded goods, great profits you made,
And your poor workers, you underpaid.

Horses and cards were your leisure,
Money-making was your pleasure.

You ate vitamins and grew more fat,
With the very sick, you never sat.

A pint of blood you never gave,
Which could a little baby save.

O Human, you have done enough wrong,
You bought good properties for a song.

When the farmers appealed to you,
You did not have mercy, tis true.

Paradise for you? I cannot tell,
Undoubtedly you will dwell in hell.

There is no time for you to repent,
I'll take your soul for which I am sent.

The ending however, is very sad,
Eventually the man became mad

With a cry, he jumped out of bed,
And suddenly, he fell down dead.

O Reader! Take moral from here,
you never know, your end may be near

change your living and make amends
For heaven, on your deeds depends.

If this poem inspires you,
it can help someone too.

 And when the world pushes you down "to your knees you are in the perfect position to pray"

It was the month of Ramazan, the month of fasting. It was the time of the morning prayers; the Kufa mosque was full of Muslims. One man called as Ibn Muljim, was pretended to be sleeping with his face downward. He had hidden a poisonous sword under him. Imam Ali ibn Abu Talib (as) was kneeling before Allah (SWT) and when he raised his head a terrible blow fell upon him giving a very deep cut from the poisonous sword of Ibn Muljim.

There was a great disturbance and commotion in the Kufa mosque. The murderer Ibn Muljim started running. The Muslims followed, caught and bound him in ropes and brought him before Imam Ali ibn Abu Talib (as) who was on the prayer carpet drenched in blood and was reclining upon his sons. Imam Ali ibn Abu Talib (as) knew the blow was fatal and he could not survive it but when the murderer Ibn Muljim was brought before him, he saw that the rope which had bound him was so tightly bound that it was cutting into his flesh.

 Imam Ali ibn Abu Talib (as) turned towards those Muslims and said: You should not he so cruel with your fellow being slacken his ropes, do not you see that they are cutting into his flesh and he is in agony. Ibn Muljim was thirsty, that Imam Ali ibn Abu Talib (as) could see. Then Imam Ali ibn Abu Talib (as) was taken to his house. There was much crying and weeping in whole Kufa. At this time milk was brought for Imam Ali ibn Abu Talib (as). He looked at the milk, and said, "Give a glass like this one to Ibn Muljim also, he is very thirsty." The milk was given to the murderer Ibn Muljim. He gratefully drank and quenched his thirst. So was Imam Ali ibn Abu Talib (as). History of Islam is full of the incidents of his chivalrous and merciful behaviour towards his enemies. salam allah 3alek ya imami!!